Inlägg under kategori människor

Gångbar på marknaden?

Publicerat 26 oktober 2012 av Kent Werner

TankeDet har länge varit en sanning att ”efter 50 är man passé”. Många jag kommit i kontakt med som sökt jobb de senaste 8 – 10 åren och som uppnått och dessutom passerat denna ålder har vittnat om bristande intresse från företag. Det finns ju gubevars en lag från 2009 som förbjuder åldersdiskriminering så dessa sökande som passerat 50-årsgränsen har, som motivering till att de inte gått vidare i urvalsprocessen, ofta fått höra att de är överkvalificerade.  Det intressanta är dock att även yngre personer upplever att de blir bortvalda i ett tidigt stadium av urvalsprocessen just på grund av sin ålder.

Om man studerar platsannonserna på olika forum så kan man konstatera att väldigt många företag söker personer i 35-40-årsåldern (till ledarbefattningar). Detta är intressant eftersom detta synsätt speglar en uppfattning att ålder är lika med mognad och kunskap – det vill säga så länge man inte har uppnått för hög ålder, exempelvis 50 år. Med detta snäva åldersintervall löper dessa företag stor risk att missa många ”guldkorn”. Nu börjar det dock anas en förändring i denna inställning, vilket är att betrakta som mycket positivt.

Lyssnar man till Calle Leinar, VD för Trygghetsrådet (som hjälper privatanställda tjänstemän med omställning) så säger han att skälet numera till att man förlorar jobbet oftast är med hänvisning till brist på kompetens. Han menar också att företagen idag är väldigt noga med att ha rätt kompetens i organisationen men att de inte alltid är så villiga att stå för utbildning och omskolning. De vill istället rekrytera och anställa nya medarbetare med rätt kompetens från början. Han säger att man på Trygghetsrådet dock har märkt en tydlig trend av att kompetens numera slår ålder vid rekryteringar.

Detta låter ju bra men faktum är att var och en har ansvar för att göra sig själv attraktiv för en arbetsgivare genom att ständigt arbeta med att utvecklas som person men också kompetensmässigt i yrkesrollen. Genom att acceptera att vi lever i en föränderlig värld och att vi själva behöver vara öppna för att vi är en del av denna förändring kan vi undvika att fastna i en given roll och med detta också bli offer för ”åldersnojan”.

Det är få företag som idag med säkerhet kan säga vilken kompetens de kommer behöva om 3 – 5 år. Jag tycker man skall vara lojal med sitt företag men man också måste inse att lojaliteten oftast inte är dubbelriktad. Det är därför viktigt att se om sitt hus och inte fastna i den kompetens du har hos din nuvarande arbetsgivare – det är väldigt lätt att gro fast i en roll. Fundera på vad du själv har för mål, vilken kompetens du har eller behöver skaffa dig för att vara gångbar också utanför nuvarande arbetsplats, i framtiden – Lev i nuet men planera för morgondagen!

Kategorier: Okategoriserat, individ, människor, personlig utveckling

1 kommentar »

Att som chef stå för något…. eller vara en floskelgenerator

Publicerat 26 september 2012 av Kent Werner

have-signs-of-burn-out1Arbetsmiljölagen kapitel 2 paragraf 1a säger att ”arbetsgivare och arbetstagare ska samverka för en god arbetsmiljö.”
Definition: Med kränkande särbehandling avses återkommande klandervärda eller negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda arbetstagare på ett kränkande sätt och kan leda till att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap.

have-signs-of-burn-out1Jag har idag pratat med en förtvivlad människa. Hon är mycket kompetent och har fram till nyligen varit oerhört engagerad i sitt arbete. Hon har också varit omutligt lojal gentemot sin arbetsgivare samt vid flera tillfällen hållit sin närmaste chef under armarna när dennes kompetens brustit. Det som händer nu är att hon får klä skott för inkompetenta chefers strävan att friskriva sig från allt vad ansvar heter – detta ansvar som till viss del motiverar den högre lön som gladeligen utkvitteras varje månad.

I denna organisation, ja det är en enhet inom en kommun, finns alltså dessa chefer – kvinnliga sådana denna gång. De har totalt vägrat ut sig från det som många andra chefer betraktar såsom självklart – alltså att förutom utvärdera den verksamhet man bedriver också reflektera över sin egen del i sammanhanget. Då menar jag att reflektera över sina beslut, sin egen tydlighet i kommunikation, tydlighet avseende rollklarifiering etc etc men också ta ansvar för detta. Självklart för de flesta, men inte på denna enhet, i denna kommun. Nu läggs alltså skulden för dessa chefers bristande kompetens och bristande förmåga att leda verksamhet på denna medarbetare. Hon kämpar nu med näbbar och klor för att få någon form av klarhet i varför hon får bära hundhuvudet för en verksamhet  som inte fungerar, för beslut som är tagna av chefen, för orealistiska tidsplaner som fastställts (eller inte) av chefen  mm mm. Hon undrar också (inte helt oförståeligt) för sig själv varför  - håll i er nu – den ansvariga chefen befordrats till nästa högre nivå.

Det intressanta för en utomstående betraktare, men en veritabel mardröm för medarbetaren, är nu den vuxenmobbing som tagit vid. Medarbetaren har fråntagits sina arbetsuppgifter, hon försöker via mail, telefon mm få reda på anledningen till detta men får inga som helst svar från sina chefer. Andra medarbetare som kan verifiera hennes uppfattning och synpunkter får inte komma till tals. Hon förväntas dock fortfarande vara lojal mot organisationen. Så här utifrån får jag känslan att ingen här överhuvudtaget bryr sig…..      Hon är nu med mycket hög fart på väg i den så kallade väggen – med alla de kostnader och mänskligt lidande detta innebär

Nu är det ju faktiskt så att det finns lagar och förordningar som även chefer i denna kommun har att följa. Arbetsmiljölagen är en ledstång här – men förmodligen var det ingen som upplyste de aktuella cheferna om varken innehåll eller innebörden av tillämpliga delar.

Ett exempel från Arbetsmiljöverket – i 1 §, AFS 1993:17 skriver de så här: ”Med kränkande särbehandling avses återkommande klandervärda eller negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda arbetstagare på ett kränkande sätt och kan leda till att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap”.

För att vara riktigt tydliga så exemplifierar arbetsmiljöverket detta som följer:

”Exempel på kränkande särbehandling är;

  • Förtal
  • Undanhållande av information
  • Förolämpningar eller negativt bemötande
  • Omotiverat fråntagande av arbetsuppgifter
  • Saboterande av arbetets utförande
  • Utfrysning

De ger också bl a följande råd:

Råd till ansvarig

  • Vänta inte – börja med en gång
  • Inta en objektiv och problemlösande hållning
  • Lyssna på alla berörda
  • Ge stöd åt den utsatte
  • Handla inte ”över huvudet” på anställda

Arbetsmiljöverket har på sin hemsida många fina presentationer man kan ladda ned och som kan användas rakt av vid exempelvis utbildningsdagar för chefer och”ansvariga” ledare – REKOMMENDERAS

I den bästa av världar är chefer kompetenta, kommunikativa, mål- & personalinriktade samt har en god självinsikt och arbetar aktivt med sin egen utveckling för att bli bättre ledare och förebilder för sina medarbetare.

I Nacka kommun har man tagit fram väl genomarbetade policydokument (http://www.nacka.se/web/politik organisation/sa styrs/regelverk/Sidor/Personalpolicy.aspx) och där man skriver så här om sina chefers förhållningssätt :

Chefer i Nacka

Chefen i Nacka arbetar målinriktat för att organisationen ska präglas av arbetsglädje, effektivitet och kontinuerlig utveckling.

Chefen i Nacka:

  • är stolt över sitt ledaruppdrag och en god representant för verksamheten.
  • skapar delaktighet och ger frihet under ansvar.
  • uppnår mål och resultat.
  • kommunicerar ärligt och rakt även i svåra situationer.
  • är nytänkande, tar vara på idéer och vågar gå före.

Mot bakgrund av det jag ser hända just nu kan jag dessvärre konstatera att detta dokument, i min värld, tillhör kategorin ”porslinsmålning” – alltså ord utan egentligt värde, eftersom det uppenbarligen finns chefer här som inte lever upp till detta och inte heller verkar vara medvetna om dokumentets existens – i annat fall skulle man kanske kunna ana en skammens rodnad. Denna rodnad lyser dock med sin frånvaro. För dessa chefer verkar det viktigaste vara ”looking good & cover my ass”

Beklämmande!!!! – är ordet

Kategorier: Etik & Moral, Okategoriserat, chef, ledarskap, människor, organisation, relationer, samarbete

Inga kommentarer »

Tydlighet och egna val……

Publicerat 10 januari 2011 av Kent Werner

images

Nu är vi inne i år 2011 och de flesta har väl börjat få upp farten efter alla helger. Själv har jag reflekterat en del över det där med tydlighet – alltså att vara tydlig i sin kommunikation.

Att vara tydlig är inte helt lätt, i synnerhet när vi inte säger som det är, vad vi anser, vad vi egentligen vill eller försöker ”gardera” oss genom att vara medvetet otydliga.

Jag förstår att en del människor som inte vill stöta sig med andra kan svara ja eller ”jag skall försöka” på en direkt fråga. Men detta är inte schysst mot någon. I synnerhet inte om den som säger ja eller ”jag skall försöka” – redan nu vet att de inte vill eller inte kommer att hinna.

Jag vill flagga upp att NEJ är ett alldeles utmärkt svar och dessutom tydligt. Det är ju jag som individ som bestämmer vilka val jag gör – Att inte välja är också ett val! Alla val får konsekvenser, men genom att säga NEJ till något jag inte vill så öppnar jag upp i kalendern för att säga JA till det jag verkligen vill.

Dessutom är det ju så att när någon får ”jag skall försöka” till svar så är det många av dem som hör ”JA, jag ska!” Detta skapar sedan en förväntning som inte infrias och vad har vi då? Just det, en konflikt, besvikelse och kanske i förlängningen bristande förtroende. Om detta händer flera gånger riskeras dessutom relationen att allvarligt försämras.

En annan konsekvens av ett sådant beteende är att den som försöker vara snäll och inte vill stöta sig med andra förmodligen får dåligt samvete och kanske undviker kontakt eller kommer med ”vita lögner” – något som också påverkar relationen.

Alltså, gör medvetna val! Ställ dig frågorna:

  • Vill jag det här?
  • Har jag tid?
  • Vilka är förutsättningarna?
  • Vilka alternativ har jag?
  • Om jag säger JA, behöver jag säga Nej till något annat?
  • Vad händer om jag säger NEJ?
  • Vilka konsekvenser får mitt val? Kort sikt – lång sikt?

Kom sedan ihåg att när du väl gjort ditt val, så är det faktiskt DU som gjort valet och inte någon annan. Stå för ditt val. Visar det sig sedan, med facit i hand, vara ett dåligt val så finns det alltid lärdomar för dig att hämta.

Betänk att:

”Ett gott omdöme ofta är resultat av ett tidigare dåligt sådant.”

Kategorier: individ, kommunikation, människor, relationer, samarbete

Inga kommentarer »

Stress och utbrändhet……. – kan vara tecken på dåligt ledarskap.

Publicerat 13 oktober 2010 av Kent Werner

VarningssignalerSåväl TV som dagstidningar har de senaste dagarna haft diskussioner om arbetsmiljö och stress. Detta är intressant och en av slutsatserna en professor i SVT 1 morgonsoffa drog var att ledarskapet som utövas är en stor påverkande faktor i hur människor mår på jobbet.

Människor har rätt till en bra arbetsmiljö. Arbetsmiljölagen säger också att arbetsmiljön skall vara god och att arbetsgivaren har ett stort ansvar i det avseendet. Arbete som präglas av en säker och trygg miljö, fysiskt såväl som psykiskt och socialt, bör eftersträvas.

Det finns många faktorer som gör att medarbetare trivs eller inte med sin arbetssituation men det utövade ledarskapet är definitivt en väldigt betydelsefull faktor. Jag kan därför bli väldigt fundersam när jag hör chefer i olika organisationer uttrycka sig som att ” jag är en modern chef, jag delegerar.” eller ”jag är en delegerande chef”.

Ibland träffar dessa chefer rätt i sitt ledarskap, dvs när de har medarbetare som är tillräckligt kompetenta samt har självförtroende och eget driv. Dessa chefer riskerar dock med sitt ledarskap att ställa för stora krav på övriga medarbetare, som i de flesta fall gör sitt allra bästa för att göra ett bra jobb trots bristen på information, avgränsningar, prioriteringar och inte minst styrning.

För dessa medarbetare har inte chefen delegerat – han eller hon har abdikerat, vilket kan få förfärliga konsekvenser. En god vän till mig arbetar i en organisation vars närmaste chef ser sig själv som en delegerande chef, sa så här när vi träffades över en lunch – ”Det är ju jättejobbigt att inte få tillräcklig information eller återkoppling på det vi gör och vi har pratat om det i vår arbetsgrupp. Vi jobbar ju hårt och har ett pressat tidsschema och personligen känner jag mig inte utbränd, men djävligt vidbränd.” Denna arbetsgrupp hade lyft sina behov med sin chef som inte förstod problemet utan vidhöll att han litade på dem och därför delegerade. Han ville inte tillämpa något auktoritärt ledarskap utan ett mera modernt och mjukare sådant.

Jag ser risken som uppenbar att han kommer att få se sina medarbetare söka andra tjänster så snart de får möjlighet. I den bästa av världar inser denna chef eller chefens chef vad dessa medarbetare behöver – och ser till att de får det och då är de kanske på banan igen. Just nu finns det dock inga tecken på att detta skall ske……..

Detta företags slogan – ”Våra medarbetare, vår viktigaste resurs för att nå framgång” ses i ovan nämnda arbetsgrupp som ord utan värde.

Kategorier: chef, ledarskap, människor

Inga kommentarer »

Att det skall vara så svårt….

Publicerat 26 mars 2010 av Kent Werner

keep_your_coins_i_want_change

Nu har det hänt igen. En 14-årig  flicka blir sexuellt ofredad – våldtagen av en 15-årig skolkamrat Efter SVT-programmet ”Uppdrag granskning” går debattens vågor återigen höga. Man anklagar skolan, kommunen, kyrkan samt inskränkta vuxna kommuninnevånare  - och detta med all rätt. Företrädare för dessa har uppträtt på ett mycket svagt sätt, har inte tagit del av den så kallade verkligheten eller skaffat sig korrekt information men framför allt inte tagit sitt ansvar genom att sätta ner foten ordentligt och agera fullt ut som de lär – MEN, någonstans finns det också föräldrar som inte heller tagit sitt föräldraansvar på allvar.

Många föräldrar vågar inte vara föräldrar  fullt ut utan de fördrar att vara kompisar eller ”curlare”. Det tragiska är att de i bästa välmening agerar som de gör och tror att de hjälper sina barn och ungdomar –  men intention och effekt är nu inte samma sak. Några föräldrar har också av olika skäl valt att vägra se det uppenbara. Det kan för dessa, i allra högsta grad, vara aktuellt att återigen reflektera över sin vuxenroll.

Några av föräldraskapets viktigaste uppgifter, förutom att ge sina barn mat, husrum och en trygg uppväxt, är också att vara goda rollmodeller, sätta gränser och aktivt bidra till att ens barn växer upp till ansvarsfulla medborgare med integritet samt en god etisk och moralisk grund. Att inte aktivt verka för detta genom att själv, som vuxen eller förälder, visa integritet och stå upp för det jag anser rätt samt stå upp för de svaga och utnyttjade – är inte schysst!!!!!

Jag kan tillåta mig att fundera och reflektera en hel del om alla dessa barn som springer omkring i vuxna kroppar och kan då tycka att det är dags att skärpa till sig. Att faktiskt stanna upp, reflektera över sina val men också jobba med sig själv och sina beteenden, inte bara bli äldre i levnadsår utan också växa upp – mogna som människa och faktiskt bli bra vuxenrollmodeller för våra barn och ungdomar.

Våra barn förtjänar det.

Kategorier: människor, respekt

Inga kommentarer »

© cluram consulting 2018  |  tel 08-768 09 95  |  mobil 0705-700 995     |  Inlägg (RSS)  |  Kommentarer (RSS)