Skatteverket vägrade att betala tillbaka pengarna eftersom företaget som fått in pengarna på sitt skattekonto genom Evas misstag hade en skatteskuld. Av denna anledning beslutade någon tjänsteman eller kvinna att skatteverket skulle behålla pengarna. Eva fick låna pengar (ca 150 000:-) för att kunna ersätta den kund vars pengar hamnat på fel konto. Det tog henne tre år och rättsliga processer i tre instanser (som alla gav henne rätt) innan hon fick rättelse – dock ingen ursäkt från skattemyndigheten. Om en privatperson gjort motsvarande hade det säkert rubricerats som brottslig handling.

För trehundraett år sedan, år 1710 fick Lars Andersson Gathe ett fribrev från konungen för att bedriva kaparverksamhet till sjöss.Detta var något som han gjorde så framgångsrikt att han år 1715 blev adlad för sina bedrifter och tog sig namnet Gathenhielm. Det Gathe ägnade sig åt var alltså sjöröveri med statens goda minne och med konungen som beskyddare. Skatteverkets sätt (fribrev) att utöva makt & myndighet i Evas fall är både skamligt och kränkande – och detta dessutom i en tid när företrädare från i stort sett alla riksdagspartier påstår sig vilja underlätta för småföretagarna i landet och värna om människan.

Det som är beklämmande är att det sitter en s k medmänniska (eller snarare en hel flock) och utövar sin tjänst på detta maktfullkomliga sätt och dessutom har chefer som hela vägen uppenbarligen tycker detta är ok. Kanske får vi läsa om extra bonus till dessa präktiga tjänstemän – att bli adlad är ju inte längre möjligt men man vet ju aldrig……

Evas fall är dessvärre inte unikt vilket i allra högsta grad är att beklaga. Detta då det är ytterligare ett bevis på att det som förr kallades sunt förnuft och ansågs vara något eftersträvansvärt, dessvärre kan betraktas som en i allra högsta grad utrotningshotad egenskap. Vid närmare eftertanke ifrågasätter jag starkt om den inte redan tillhör det förgångna på ovan nämnda verk.

Det är sorgligt, mycket sorgligt….så mycket dumhet samlat på samma ställe.

Den senaste i raden är ju Håkan Juholt som efter 16 år i riksdagen uppenbarligen ännu inte lyckats tillgodogöra sig vilka regler som faktiskt gäller samt hur de skall tillämpas. Han är dessvärre inte ensam om denna brist utan under de senaste åren har företrädare från såväl blåa som röda sidan valsat runt i media.

En sak måste man ha klart för sig – det är mänskligt att fela, så länge man lär sig av sina misstag. Jag undrar dock om dessa företrädare är de ”fanförare” vi önskar ha när de gång efter annan uppvisar sådana brister vad gäller elementära saker som sunt förnuft, god moral samt förmågan att tolka de regler som gäller för det ämbete de iklätt sig. Svenska politiker är också lite intressanta eftersom de, när de uppvisar en inkompetens i sitt arbete – tar ansvar för detta genom att sitta kvar!!??

Det sägs att vi har de politiska företrädare vi förtjänar, exempelvis genom att välja dem – men frågan är ju – vad kan göras för att öka på politikernas medvetenhet om deras betydelse som rollmodeller?

Alla dessa ”misstag” ökar ju på politikerföraktet och får dessutom många medborgare att fundera över sin egen moral – ”Varför skall jag vara ärlig mot systemet när inte ens……?”

Det handlar om att ta reda på vem som behöver hjälp på vilket sätt. Det får jag inte reda på genom att åka på träningsläger med mina chefskolleger, säger han.

Det torde inte vara någon nyhet för någon, att för en organisation skall fungera på ett optimalt sätt så krävs det samarbete såväl vertikalt som horisontellt. För mig är det då självklart att som chef göra mitt bästa för att skapa bra förutsättningar för detta samarbete.

Det är dock viktigt att chefer i en organisation ges möjlighet att träffas och diskutera ledarskap, förhållningssätt, mandat, riktlinjer, polycies, samarbetsformer,  kommunikationssätt, ledar-/chefsrollen etc etc. Detta för att kunna jobba konfliktförebyggande med ökad trivsel och effektivitet som resultat. Detta kan man lägga grunden till genom att genomföra chefskurser eller chefsseminarier där alla i ledande befattningar blir uppdaterade samt får uppfräschning av gamla kunskaper och insikter men också tillgång till nya ”verktyg” och nya idéer. Vid dessa samlingar eller kurser finns också möjlighet till erfarenhetsutbyte över gränserna, vars värde absolut inte bör underskattas.

Jag är övertygad om att det finns många som är naturliga ledare, men även dessa behöver kunskap och guidning för att kunna växa in i en chefsroll med allt vad detta innebär i form av krav och förväntningar. För en som är helt ny i chefsrollen så är det, vill jag påstå, en mycket god investering att skicka denne på någon form av chefsutbildning. Detta kommer att gynna alla inblandade parter – alltså organisationen såväl som för den personal som skall jobba under den nya chefen samt den nya chefen.

Det är för mig lika självklart att cheferna sedan gör sina medarbetare delaktiga och medansvariga i att skapa en god stämning på arbetsplatsen – en god stämning präglad av öppenhet, tolerans, samarbetsvilja samt en vilja att utvecklas tillsammans.

Oftast är ju inte heller detta klimat något som bara kommer av sig själv, utan som jag som chef behöver investera tid, pengar och energi i för att åstadkomma – och detta skall göras tillsammans med min personal.

Det största problemet, som jag ser det, med att chefsutbildningar inte alltid ger önskat resultat i organisationen är att chefernas chefer inte ställer tillräckliga krav samt följer upp hur inhämtade kunskaper omsätts i praktiken. Detta är att inte ta hand om sin investering eller bry sig om……!

Den bransch eller sektor som haft störst personalomsättning är sjukvårds- och hälsosektorn där 70% bytt jobb de senaste fem åren. Det är i denna sektor man finner de flesta medarbetarna som upplever att cheferna inte håller måttet.

Jag har haft anledning att kommentera detta i tidigare inlägg och kan ånyo konstatera att det inte räcker att rekrytera eller utnämna ambitiösa personer till chefspositioner, man måste också ge dem rätt verktyg, bra coaching och sedan följa upp deras förehavanden på ett adekvat sätt. Detta för att ge dem bästa möjlighet att lyckas i sin chefsroll.

En anledning till missnöje med det utövade ledarskapet är ofta att det upplevs som brist på ledarskap – dvs ”rätt” ledarskap. Vad är då ”rätt” ledarskap? Ja, sanningen är väl att ”det beror på”. Men klart är att om vi vill att våra medarbetare – på alla nivåer – skall växa i yrkesrollen så måste vi ge dem det de behöver, när de behöver det.

För att kunna detta behöver jag själv som chef jobba på min egen utveckling, tydliggöra för mig själv vad jag vill med mitt ledarskap, alltså vilken ledarfilosofi har jag? Vad står jag för? Vad vill jag stå för?  Hur vill jag att mina medarbetare skall uppfatta mig? Vad behöver jag göra mer eller mindre av för att detta skall inträffa?

En stor utmaning för många chefer blir då att sträva efter att växa som människa, utveckla sin kommunikativa förmåga, bli mer flexibla i sitt ledarskap samt släppa taget om prestigen. Något som kan te sig som omöjligt för en del – men som är ett måste om de skall bli den tillgång för organisationen som denna hoppades på vid rekryteringen. Chefens attraktionsförmåga blir förmodligen också viktigare och viktigare i takt med att det är på väg att bli brist på arbetskraft i en del branscher. Detta är på väg att bli en realitet enligt en artikel i dagens upplaga av Dagens Nyheter. En konsekvens av denna brist blir då att företagen måste konkurrera om de attraktiva medarbetarna. En sak kan man då vara helt säker på –  dessa personer kommer inte att välja att arbeta i ett företag eller organisation där chefen eller cheferna inte håller måttet.

Nu inleds rättegångarna i Göteborg mot mot chefer och beslutsfattare av olika slag. De arbetar eller arbetade (några har slutat av olika skäl) inom kommunal förvaltning eller kommunala företag. Det som de har gemensamt är att de är åtalade för mutbrott av olika slag.

Dessa människor har på ett upprörande sätt utnyttjat sin ställning för egen vinnings skull. Detta är är inte unikt på något sätt, vi har hört det förr. Enligt SvD räknar åklagaren med att väcka åtal mot mellan 30-40 personer – personer som blivit fartblinda, lockats av tanken att ingen märker något, andra skor sig också eller bara gjort så här för att de kunnat etc etc

Detta får oerhörda konsekvenser för alla inblandade. Dels för dem som nu står åtalade  eller kommer att åtalas som, om de fälls i domstol, i stort sätt är körda förtroendemässigt – såväl professionellt som socialt. Ett högt pris att betala om än med all rätt. Många kommuninnevånare, vars surt förvärvade och inbetalade skattepengar inte har gått till avsett ändamål, tappar med stor sannolikhet förtroendet för kommunala politiker men även ledning och övriga chefer i kommunala bolag. Kort sagt, dessa personer som inte följt regelverket skadar förtroendet för så många som faktiskt sköter sig och gör ett bra jobb för kommunen. Detta är ledsamt.

Allt detta hade kunnat undvikas om alla som nu är misstänkta för mutbrott, innan det tagit det slutgiltiga beslutet, hade ställt sig de tre grundläggande frågorna – nämligen

Det jag tänker göra nu,

• Är det lagligt? Dvs strider det mot lagen eller mot företagets policies eller riktlinjer?
• Är det skäligt? Dvs är det ekonomiskt försvarbart? Kommer så många som möjligt att vinna på detta? Eller….?
• Tål det syn? Dvs Om detta blir känt, kommer min chef eller mina kollegor att ha fortsatt förtroende för mig? Vad kommer min familj samt släkt och vänner att tycka? Kommer jag själv att vara stolt över mitt beslut eller beteende?

Jag kan ju också fundera över den kontroll och uppföljning som borde varit men som uppenbarligen inte funnits i tillräcklig utsträckning och bara hoppas att rätt lärdomar dras, att chefer och andra med mandat att fatta ekonomiska och andra beslut får utbildning i vad lagar, regler, förordningar och policies innebär – och att dessa följs upp på ett bra sätt……

Jag kan också drista mig att tycka att det nu är hög tid att föra in etik och moral på dagordningen – på såväl företag och organisationer som på skolor. Som jag har sagt tidigare så gäller detta självklart också, i allra högsta grad, oss alla som är föräldrar och i detta också rollmodeller för våra barn.

Nu är vi inne i år 2011 och de flesta har väl börjat få upp farten efter alla helger. Själv har jag reflekterat en del över det där med tydlighet – alltså att vara tydlig i sin kommunikation.

Att vara tydlig är inte helt lätt, i synnerhet när vi inte säger som det är, vad vi anser, vad vi egentligen vill eller försöker ”gardera” oss genom att vara medvetet otydliga.

Jag förstår att en del människor som inte vill stöta sig med andra kan svara ja eller ”jag skall försöka” på en direkt fråga. Men detta är inte schysst mot någon. I synnerhet inte om den som säger ja eller ”jag skall försöka” – redan nu vet att de inte vill eller inte kommer att hinna.

Jag vill flagga upp att NEJ är ett alldeles utmärkt svar och dessutom tydligt. Det är ju jag som individ som bestämmer vilka val jag gör – Att inte välja är också ett val! Alla val får konsekvenser, men genom att säga NEJ till något jag inte vill så öppnar jag upp i kalendern för att säga JA till det jag verkligen vill.

Dessutom är det ju så att när någon får ”jag skall försöka” till svar så är det många av dem som hör ”JA, jag ska!” Detta skapar sedan en förväntning som inte infrias och vad har vi då? Just det, en konflikt, besvikelse och kanske i förlängningen bristande förtroende. Om detta händer flera gånger riskeras dessutom relationen att allvarligt försämras.

En annan konsekvens av ett sådant beteende är att den som försöker vara snäll och inte vill stöta sig med andra förmodligen får dåligt samvete och kanske undviker kontakt eller kommer med ”vita lögner” – något som också påverkar relationen.

Alltså, gör medvetna val! Ställ dig frågorna:

• Vill jag det här?
• Har jag tid?
• Vilka är förutsättningarna?
• Vilka alternativ har jag?
• Om jag säger JA, behöver jag säga Nej till något annat?
• Vad händer om jag säger NEJ?
• Vilka konsekvenser får mitt val? Kort sikt – lång sikt?

Kom sedan ihåg att när du väl gjort ditt val, så är det faktiskt DU som gjort valet och inte någon annan. Stå för ditt val. Visar det sig sedan, med facit i hand, vara ett dåligt val så finns det alltid lärdomar för dig att hämta.

Betänk att:

”Ett gott omdöme ofta är resultat av ett tidigare dåligt sådant.”

Människor har rätt till en bra arbetsmiljö. Arbetsmiljölagen säger också att arbetsmiljön skall vara god och att arbetsgivaren har ett stort ansvar i det avseendet. Arbete som präglas av en säker och trygg miljö, fysiskt såväl som psykiskt och socialt, bör eftersträvas.

Det finns många faktorer som gör att medarbetare trivs eller inte med sin arbetssituation men det utövade ledarskapet är definitivt en väldigt betydelsefull faktor. Jag kan därför bli väldigt fundersam när jag hör chefer i olika organisationer uttrycka sig som att ” jag är en modern chef, jag delegerar.” eller ”jag är en delegerande chef”.

Ibland träffar dessa chefer rätt i sitt ledarskap, dvs när de har medarbetare som är tillräckligt kompetenta samt har självförtroende och eget driv. Dessa chefer riskerar dock med sitt ledarskap att ställa för stora krav på övriga medarbetare, som i de flesta fall gör sitt allra bästa för att göra ett bra jobb trots bristen på information, avgränsningar, prioriteringar och inte minst styrning.

För dessa medarbetare har inte chefen delegerat – han eller hon har abdikerat, vilket kan få förfärliga konsekvenser. En god vän till mig arbetar i en organisation vars närmaste chef ser sig själv som en delegerande chef, sa så här när vi träffades över en lunch – ”Det är ju jättejobbigt att inte få tillräcklig information eller återkoppling på det vi gör och vi har pratat om det i vår arbetsgrupp. Vi jobbar ju hårt och har ett pressat tidsschema och personligen känner jag mig inte utbränd, men djävligt vidbränd.” Denna arbetsgrupp hade lyft sina behov med sin chef som inte förstod problemet utan vidhöll att han litade på dem och därför delegerade. Han ville inte tillämpa något auktoritärt ledarskap utan ett mera modernt och mjukare sådant.

Jag ser risken som uppenbar att han kommer att få se sina medarbetare söka andra tjänster så snart de får möjlighet. I den bästa av världar inser denna chef eller chefens chef vad dessa medarbetare behöver – och ser till att de får det och då är de kanske på banan igen. Just nu finns det dock inga tecken på att detta skall ske……..

Detta företags slogan – ”Våra medarbetare, vår viktigaste resurs för att nå framgång” ses i ovan nämnda arbetsgrupp som ord utan värde.

]]> http://cluram.se/blogg/2010/10/13/stress-och-utbrandhet-kan-vara-tecken-pa-daligt-ledarskap/feed/ 0 http://cluram.se/blogg/2010/08/20/appropa-vikten-av-en-tydlig-kommunikation/ http://cluram.se/blogg/2010/08/20/appropa-vikten-av-en-tydlig-kommunikation/#comments Fri, 20 Aug 2010 09:49:12 +0000 Kent Werner http://cluram.se/blogg/?p=275 Språkrådet har flaggat upp augusti månads nya ord som är – okonferens. Enligt språkrådets egen definition är okonferens ”helt enkelt en konferens, fast en ganska oplanerad sådan, runt ett speciellt ämne eller syfte. Inbjudan kan vara rätt öppen, och dagordning och eventuella talare fastställs ofta på plats, av alla tillsammans. Tanken är att kreativitet och nya möten ska främjas”.

Lite av kejsarens nya kläder kan tyckas men jag är övertygad om att även detta ord snart är ordentligt införlivat i språkbruket hos alla som vill visa att de är med på banan. För oss andra kan det vara bra att känna till vad det betyder när någon berättar att han eller hon kallat till en okonferens.

För att inte helt tappa greppet eller betraktas som gammalmodig kan du titta igenom språkrådets nyordslista  på  http://www.sprakradet.se/3455

Efter en lång skön semester är det nu dags att börja varva upp till ”cruising speed” igen. Jag fick ett samtal från en VD häromdagen.Han och hans företag hade drabbats av det som bara inte får hända – en medarbetare omkommer när han utför sitt arbete. Denna chef hade gjort allt rätt i sina åtgärder för att hantera situationen men vi dryftade vad mer som kunde göras från företagsledningens sida och kom fram till några ytterligare saker som borde göras.

Denna händelse fick mig att reflektera över chefskapets komplexitet, men även ansvaret och förväntningarna som ligger på chefen. Att man som chef behöver ha en mental beredskap såväl som handlingsplaner, åtgärdsplaner och rutiner för att hantera de mest olika situationer – inkluderande dödsfall på jobbet, är oerhört viktigt. Att dessa handlingsplaner mm måste uppdateras regelbundet är väl självklart för de flesta men bör kanske läggas in i kalendern för att det verkligen skall bli gjort.

Jag tänkte också återigen på värdet av, att som chef, reflektera och att avsätta tid för just detta. Att ge sig själv möjlighet att dra alla lärdomar som finns att dra, även ur djupt tragiska situationer för att minimera risken för att dessa skall upprepas.

Nu har det hänt igen. En 14-årig  flicka blir sexuellt ofredad – våldtagen av en 15-årig skolkamrat Efter SVT-programmet ”Uppdrag granskning” går debattens vågor återigen höga. Man anklagar skolan, kommunen, kyrkan samt inskränkta vuxna kommuninnevånare  - och detta med all rätt. Företrädare för dessa har uppträtt på ett mycket svagt sätt, har inte tagit del av den så kallade verkligheten eller skaffat sig korrekt information men framför allt inte tagit sitt ansvar genom att sätta ner foten ordentligt och agera fullt ut som de lär – MEN, någonstans finns det också föräldrar som inte heller tagit sitt föräldraansvar på allvar.

Många föräldrar vågar inte vara föräldrar  fullt ut utan de fördrar att vara kompisar eller ”curlare”. Det tragiska är att de i bästa välmening agerar som de gör och tror att de hjälper sina barn och ungdomar –  men intention och effekt är nu inte samma sak. Några föräldrar har också av olika skäl valt att vägra se det uppenbara. Det kan för dessa, i allra högsta grad, vara aktuellt att återigen reflektera över sin vuxenroll.

Några av föräldraskapets viktigaste uppgifter, förutom att ge sina barn mat, husrum och en trygg uppväxt, är också att vara goda rollmodeller, sätta gränser och aktivt bidra till att ens barn växer upp till ansvarsfulla medborgare med integritet samt en god etisk och moralisk grund. Att inte aktivt verka för detta genom att själv, som vuxen eller förälder, visa integritet och stå upp för det jag anser rätt samt stå upp för de svaga och utnyttjade – är inte schysst!!!!!

Jag kan tillåta mig att fundera och reflektera en hel del om alla dessa barn som springer omkring i vuxna kroppar och kan då tycka att det är dags att skärpa till sig. Att faktiskt stanna upp, reflektera över sina val men också jobba med sig själv och sina beteenden, inte bara bli äldre i levnadsår utan också växa upp – mogna som människa och faktiskt bli bra vuxenrollmodeller för våra barn och ungdomar.

Våra barn förtjänar det.