Inlägg under kategori respekt

Franz Kafka – släng dig i väggen……

Publicerat 21 december 2012 av Kent Werner

imagesJag har skrivit i tidigare inlägg om ”uselt” ledarskap men frågan är om inte de senaste veckornas upplevelser har lyft, eller rättare sagt sänkt detta begrepp till helt nya nivåer (läs avgrund).

Som ni vet så skrev författaren Franz Kafka den mycket uppmärksammade romanen ”Der Process” (Processen) som utgavs postumt 1925 . I denna får läsaren följa Josef  K som vaknar upp en morgon och häktas utan att få reda på orsaken eller vilket brott han anklagas för.  I boken får vi följa Josefs väg genom labyrinterna  i domstolarna och det absurda rättssystemet. Boken kan läsas som en symbolisk beskrivning av individens rättslöshet.

De senaste veckorna har jag sett tjänstemän på olika nivåer i en organisationsenhet i en Stockholmskommun (Nacka) skapa en alldeles egen realityversion av denna roman. Josef K har dock i denna version bytts ut mot en arbetssam, kreativ, kompetent och, fram tills nu, oerhört lojal kvinna – anställd i kommunen.

Jag har tidigare uttryckt mina åsikter om manliga chefer som inte håller måttet i något avseende när de hanterar kvinnliga medarbetare. Denna gång är det dock endast kvinnor inblandade. I denna del av organisationen handlar det i allra högsta grad kotterier, chefer som far med osanningar, jobbar med dold agenda, som ger olika besked och beter sig på det stora hela mycket oschysst gentemot denna kvinnliga medarbetare. Jag har sett detta spel på mycket nära håll och skulle kunna uttrycka mitt ogillande på många olika sätt. Dilemmat är att de förmodligen bara skulle fnysa och frusta lite och tycka att jag inte skall lägga mig i deras göranden och låtanden. Insikten har slagit mig (för att inte tala om den utsatta kvinnan) som en kalldusch – de bryr sig endast om sin egen fasad och att erkänna några fel är i denna del av kommunhuset helt otänkbart. Dessa chefers inre kompass – den moraliska vägvisaren är i akut behov av kalibrering vill jag påstå. Empatisk förmåga är också en egenskap som är bristvara här.

USA:s tidigare utrikesminister, Madeleine Albright, uttryckte sig så här när hon var huvudtalare vid ”Celebrating Inspiration” med WNBA´s All-Decade Team 2006.

Hon sa:

”There is a special place in hell for women who don´t help other women”

I denna del av kommunens organisation ligger solidariteten mellan kvinnor endast på kompisplanet – men, som chef, oavsett nivå, har man dock att vara schysst, rättvis, lojal, öppen etc etc gentemot all sin personal. Lever man som chef upp till detta, bygger man upp sitt förtroendekapital och man kan se sig själv i spegeln när dagen är slut – och då känna stolthet över det man presterat. Som extra bonus följer att jag får medarbetare som har förtroende för mig som chef och respekterar mig som människa – dvs ställer upp för mig och för organisationen även när det blåser.

Man kan säga att kvaliteten i en organisations prestationer är en spegling av kvaliteten i dess relationer.

Till dessa ”chefstjänstekvinnor” vill jag bara säga – Skäms på er……skäms, ta mig fan!

Kategorier: Etik & Moral, Okategoriserat, chef, ledarskap, organisation, respekt

Inga kommentarer »

Sanktionerad stöld eller bara ren dumhet…….

Publicerat 17 november 2011 av Kent Werner

Läste i Svenska Dagbladet häromdagen om småföretagaren Eva Orlander som driver en redovisningsfirma. Hon skulle betala in skatt för några av sina företagskunder och råkade av misstag skriva fel OCR-nummer på en av dessa betalningar. Konsekvensen av detta var att summan sattes in på en annat företags skattekonto. Detta upptäckte hon någon dag senare och kontaktade skatteverket för att rätta till felet. Hon upptäckte då vad många andra redan upptäckt – att från detta ämbetsverk finns ingen förståelse, empati eller ens vilja att underlätta för medborgarna.

Skatteverket vägrade att betala tillbaka pengarna eftersom företaget som fått in pengarna på sitt skattekonto genom Evas misstag hade en skatteskuld. Av denna anledning beslutade någon tjänsteman eller kvinna att skatteverket skulle behålla pengarna. Eva fick låna pengar (ca 150 000:-) för att kunna ersätta den kund vars pengar hamnat på fel konto. Det tog henne tre år och rättsliga processer i tre instanser (som alla gav henne rätt) innan hon fick rättelse – dock ingen ursäkt från skattemyndigheten. Om en privatperson gjort motsvarande hade det säkert rubricerats som brottslig handling.

Bild1För trehundraett år sedan, år 1710 fick Lars Andersson Gathe ett fribrev från konungen för att bedriva kaparverksamhet till sjöss.Detta var något som han gjorde så framgångsrikt att han år 1715 blev adlad för sina bedrifter och tog sig namnet Gathenhielm. Det Gathe ägnade sig åt var alltså sjöröveri med statens goda minne och med konungen som beskyddare. Skatteverkets sätt (fribrev) att utöva makt & myndighet i Evas fall är både skamligt och kränkande – och detta dessutom i en tid när företrädare från i stort sett alla riksdagspartier påstår sig vilja underlätta för småföretagarna i landet och värna om människan.

Det som är beklämmande är att det sitter en s k medmänniska (eller snarare en hel flock) och utövar sin tjänst på detta maktfullkomliga sätt och dessutom har chefer som hela vägen uppenbarligen tycker detta är ok. Kanske får vi läsa om extra bonus till dessa präktiga tjänstemän – att bli adlad är ju inte längre möjligt men man vet ju aldrig……

Evas fall är dessvärre inte unikt vilket i allra högsta grad är att beklaga. Detta då det är ytterligare ett bevis på att det som förr kallades sunt förnuft och ansågs vara något eftersträvansvärt, dessvärre kan betraktas som en i allra högsta grad utrotningshotad egenskap. Vid närmare eftertanke ifrågasätter jag starkt om den inte redan tillhör det förgångna på ovan nämnda verk.

Det är sorgligt, mycket sorgligt….så mycket dumhet samlat på samma ställe.

Kategorier: Okategoriserat, respekt

1 kommentar »

En fråga om intelligens eller vad…….

Publicerat 1 november 2011 av Kent Werner

Våra politiker är valda av folket för att de skall representera oss väljare i den lagstiftande församlingen – riksdagen såväl som på lokala planet. Märkligt är då att så många av dessa inte förmår att följa de lagar, förordningar, regler och riktlinjer de beslutar om – och som vi medborgare i övrigt förväntas ha koll på och dessutom följa.

Den senaste i raden är ju Håkan Juholt som efter 16 år i riksdagen uppenbarligen ännu inte lyckats tillgodogöra sig vilka regler som faktiskt gäller samt hur de skall tillämpas. Han är dessvärre inte ensam om denna brist utan under de senaste åren har företrädare från såväl blåa som röda sidan valsat runt i media.

En sak måste man ha klart för sig – det är mänskligt att fela, så länge man lär sig av sina misstag. Jag undrar dock om dessa företrädare är de ”fanförare” vi önskar ha när de gång efter annan uppvisar sådana brister vad gäller elementära saker som sunt förnuft, god moral samt förmågan att tolka de regler som gäller för det ämbete de iklätt sig. Svenska politiker är också lite intressanta eftersom de, när de uppvisar en inkompetens i sitt arbete – tar ansvar för detta genom att sitta kvar!!??

Det sägs att vi har de politiska företrädare vi förtjänar, exempelvis genom att välja dem – men frågan är ju – vad kan göras för att öka på politikernas medvetenhet om deras betydelse som rollmodeller?

Alla dessa ”misstag” ökar ju på politikerföraktet och får dessutom många medborgare att fundera över sin egen moral – ”Varför skall jag vara ärlig mot systemet när inte ens……?”

Kategorier: respekt, trovärdighet

Inga kommentarer »

Har vi hört det förut?

Publicerat 13 januari 2011 av Kent Werner

images

Nu inleds rättegångarna i Göteborg mot mot chefer och beslutsfattare av olika slag. De arbetar eller arbetade (några har slutat av olika skäl) inom kommunal förvaltning eller kommunala företag. Det som de har gemensamt är att de är åtalade för mutbrott av olika slag.

Dessa människor har på ett upprörande sätt utnyttjat sin ställning för egen vinnings skull. Detta är är inte unikt på något sätt, vi har hört det förr. Enligt SvD räknar åklagaren med att väcka åtal mot mellan 30-40 personer – personer som blivit fartblinda, lockats av tanken att ingen märker något, andra skor sig också eller bara gjort så här för att de kunnat etc etc

Detta får oerhörda konsekvenser för alla inblandade. Dels för dem som nu står åtalade  eller kommer att åtalas som, om de fälls i domstol, i stort sätt är körda förtroendemässigt – såväl professionellt som socialt. Ett högt pris att betala om än med all rätt. Många kommuninnevånare, vars surt förvärvade och inbetalade skattepengar inte har gått till avsett ändamål, tappar med stor sannolikhet förtroendet för kommunala politiker men även ledning och övriga chefer i kommunala bolag. Kort sagt, dessa personer som inte följt regelverket skadar förtroendet för så många som faktiskt sköter sig och gör ett bra jobb för kommunen. Detta är ledsamt.

Allt detta hade kunnat undvikas om alla som nu är misstänkta för mutbrott, innan det tagit det slutgiltiga beslutet, hade ställt sig de tre grundläggande frågorna – nämligen

Det jag tänker göra nu,

  • Är det lagligt? Dvs strider det mot lagen eller mot företagets policies eller riktlinjer?
  • Är det skäligt? Dvs är det ekonomiskt försvarbart? Kommer så många som möjligt att vinna på detta? Eller….?
  • Tål det syn? Dvs Om detta blir känt, kommer min chef eller mina kollegor att ha fortsatt förtroende för mig? Vad kommer min familj samt släkt och vänner att tycka? Kommer jag själv att vara stolt över mitt beslut eller beteende?

Jag kan ju också fundera över den kontroll och uppföljning som borde varit men som uppenbarligen inte funnits i tillräcklig utsträckning och bara hoppas att rätt lärdomar dras, att chefer och andra med mandat att fatta ekonomiska och andra beslut får utbildning i vad lagar, regler, förordningar och policies innebär – och att dessa följs upp på ett bra sätt……

Jag kan också drista mig att tycka att det nu är hög tid att föra in etik och moral på dagordningen – på såväl företag och organisationer som på skolor. Som jag har sagt tidigare så gäller detta självklart också, i allra högsta grad, oss alla som är föräldrar och i detta också rollmodeller för våra barn.

Kategorier: respekt, trovärdighet

Inga kommentarer »

Att det skall vara så svårt….

Publicerat 26 mars 2010 av Kent Werner

keep_your_coins_i_want_change

Nu har det hänt igen. En 14-årig  flicka blir sexuellt ofredad – våldtagen av en 15-årig skolkamrat Efter SVT-programmet ”Uppdrag granskning” går debattens vågor återigen höga. Man anklagar skolan, kommunen, kyrkan samt inskränkta vuxna kommuninnevånare  - och detta med all rätt. Företrädare för dessa har uppträtt på ett mycket svagt sätt, har inte tagit del av den så kallade verkligheten eller skaffat sig korrekt information men framför allt inte tagit sitt ansvar genom att sätta ner foten ordentligt och agera fullt ut som de lär – MEN, någonstans finns det också föräldrar som inte heller tagit sitt föräldraansvar på allvar.

Många föräldrar vågar inte vara föräldrar  fullt ut utan de fördrar att vara kompisar eller ”curlare”. Det tragiska är att de i bästa välmening agerar som de gör och tror att de hjälper sina barn och ungdomar –  men intention och effekt är nu inte samma sak. Några föräldrar har också av olika skäl valt att vägra se det uppenbara. Det kan för dessa, i allra högsta grad, vara aktuellt att återigen reflektera över sin vuxenroll.

Några av föräldraskapets viktigaste uppgifter, förutom att ge sina barn mat, husrum och en trygg uppväxt, är också att vara goda rollmodeller, sätta gränser och aktivt bidra till att ens barn växer upp till ansvarsfulla medborgare med integritet samt en god etisk och moralisk grund. Att inte aktivt verka för detta genom att själv, som vuxen eller förälder, visa integritet och stå upp för det jag anser rätt samt stå upp för de svaga och utnyttjade – är inte schysst!!!!!

Jag kan tillåta mig att fundera och reflektera en hel del om alla dessa barn som springer omkring i vuxna kroppar och kan då tycka att det är dags att skärpa till sig. Att faktiskt stanna upp, reflektera över sina val men också jobba med sig själv och sina beteenden, inte bara bli äldre i levnadsår utan också växa upp – mogna som människa och faktiskt bli bra vuxenrollmodeller för våra barn och ungdomar.

Våra barn förtjänar det.

Kategorier: människor, respekt

Inga kommentarer »

© cluram consulting 2018  |  tel 08-768 09 95  |  mobil 0705-700 995     |  Inlägg (RSS)  |  Kommentarer (RSS)