Sanktionerad stöld eller bara ren dumhet…….

Publicerat 17 november 2011 av Kent Werner

Läste i Svenska Dagbladet häromdagen om småföretagaren Eva Orlander som driver en redovisningsfirma. Hon skulle betala in skatt för några av sina företagskunder och råkade av misstag skriva fel OCR-nummer på en av dessa betalningar. Konsekvensen av detta var att summan sattes in på en annat företags skattekonto. Detta upptäckte hon någon dag senare och kontaktade skatteverket för att rätta till felet. Hon upptäckte då vad många andra redan upptäckt – att från detta ämbetsverk finns ingen förståelse, empati eller ens vilja att underlätta för medborgarna.

Skatteverket vägrade att betala tillbaka pengarna eftersom företaget som fått in pengarna på sitt skattekonto genom Evas misstag hade en skatteskuld. Av denna anledning beslutade någon tjänsteman eller kvinna att skatteverket skulle behålla pengarna. Eva fick låna pengar (ca 150 000:-) för att kunna ersätta den kund vars pengar hamnat på fel konto. Det tog henne tre år och rättsliga processer i tre instanser (som alla gav henne rätt) innan hon fick rättelse – dock ingen ursäkt från skattemyndigheten. Om en privatperson gjort motsvarande hade det säkert rubricerats som brottslig handling.

För trehundraett år sedan, år 1710 fick Lars Andersson Gathe ett fribrev från konungen för att bedriva kaparverksamhet till sjöss.Detta var något som han gjorde så framgångsrikt att han år 1715 blev adlad för sina bedrifter och tog sig namnet Gathenhielm. Det Gathe ägnade sig åt var alltså sjöröveri med statens goda minne och med konungen som beskyddare. Skatteverkets sätt (fribrev) att utöva makt & myndighet i Evas fall är både skamligt och kränkande – och detta dessutom i en tid när företrädare från i stort sett alla riksdagspartier påstår sig vilja underlätta för småföretagarna i landet och värna om människan.

Det som är beklämmande är att det sitter en s k medmänniska (eller snarare en hel flock) och utövar sin tjänst på detta maktfullkomliga sätt och dessutom har chefer som hela vägen uppenbarligen tycker detta är ok. Kanske får vi läsa om extra bonus till dessa präktiga tjänstemän – att bli adlad är ju inte längre möjligt men man vet ju aldrig……

Evas fall är dessvärre inte unikt vilket i allra högsta grad är att beklaga. Detta då det är ytterligare ett bevis på att det som förr kallades sunt förnuft och ansågs vara något eftersträvansvärt, dessvärre kan betraktas som en i allra högsta grad utrotningshotad egenskap. Vid närmare eftertanke ifrågasätter jag starkt om den inte redan tillhör det förgångna på ovan nämnda verk.

Det är sorgligt, mycket sorgligt….så mycket dumhet samlat på samma ställe.

Kategorier: Okategoriserat, respekt

1 kommentar »

En fråga om intelligens eller vad…….

Publicerat 1 november 2011 av Kent Werner

Våra politiker är valda av folket för att de skall representera oss väljare i den lagstiftande församlingen – riksdagen såväl som på lokala planet. Märkligt är då att så många av dessa inte förmår att följa de lagar, förordningar, regler och riktlinjer de beslutar om – och som vi medborgare i övrigt förväntas ha koll på och dessutom följa.

Den senaste i raden är ju Håkan Juholt som efter 16 år i riksdagen uppenbarligen ännu inte lyckats tillgodogöra sig vilka regler som faktiskt gäller samt hur de skall tillämpas. Han är dessvärre inte ensam om denna brist utan under de senaste åren har företrädare från såväl blåa som röda sidan valsat runt i media.

En sak måste man ha klart för sig – det är mänskligt att fela, så länge man lär sig av sina misstag. Jag undrar dock om dessa företrädare är de ”fanförare” vi önskar ha när de gång efter annan uppvisar sådana brister vad gäller elementära saker som sunt förnuft, god moral samt förmågan att tolka de regler som gäller för det ämbete de iklätt sig. Svenska politiker är också lite intressanta eftersom de, när de uppvisar en inkompetens i sitt arbete – tar ansvar för detta genom att sitta kvar!!??

Det sägs att vi har de politiska företrädare vi förtjänar, exempelvis genom att välja dem – men frågan är ju – vad kan göras för att öka på politikernas medvetenhet om deras betydelse som rollmodeller?

Alla dessa ”misstag” ökar ju på politikerföraktet och får dessutom många medborgare att fundera över sin egen moral – ”Varför skall jag vara ärlig mot systemet när inte ens……?”

Kategorier: respekt, trovärdighet

Inga kommentarer »

Värdet av ledarskaps- och chefsutbildningar?

Publicerat 17 februari 2011 av Kent Werner

Under rubriken ”Chefsutbildningar ofta verkningslösa” skriver DN Nyheter idag att chefsutbildningar visserligen skapar bättre chefer — men är ändå klart överskattade. För att arbetsklimatet ska bli bättre krävs att de anställda är med på båten, visar ny forskning hävdar DN och hänvisar till forskaren Johan Bertlett som nyligen publicerat en studie omfattande 200 Arlanda-anställda och kommit till slutsatsen att en bra chef är en som har bra samstämmighet med sina underlydande.

Det handlar om att ta reda på vem som behöver hjälp på vilket sätt. Det får jag inte reda på genom att åka på träningsläger med mina chefskolleger, säger han.

Det torde inte vara någon nyhet för någon, att för en organisation skall fungera på ett optimalt sätt så krävs det samarbete såväl vertikalt som horisontellt. För mig är det då självklart att som chef göra mitt bästa för att skapa bra förutsättningar för detta samarbete.

Det är dock viktigt att chefer i en organisation ges möjlighet att träffas och diskutera ledarskap, förhållningssätt, mandat, riktlinjer, polycies, samarbetsformer,  kommunikationssätt, ledar-/chefsrollen etc etc. Detta för att kunna jobba konfliktförebyggande med ökad trivsel och effektivitet som resultat. Detta kan man lägga grunden till genom att genomföra chefskurser eller chefsseminarier där alla i ledande befattningar blir uppdaterade samt får uppfräschning av gamla kunskaper och insikter men också tillgång till nya ”verktyg” och nya idéer. Vid dessa samlingar eller kurser finns också möjlighet till erfarenhetsutbyte över gränserna, vars värde absolut inte bör underskattas.

Jag är övertygad om att det finns många som är naturliga ledare, men även dessa behöver kunskap och guidning för att kunna växa in i en chefsroll med allt vad detta innebär i form av krav och förväntningar. För en som är helt ny i chefsrollen så är det, vill jag påstå, en mycket god investering att skicka denne på någon form av chefsutbildning. Detta kommer att gynna alla inblandade parter – alltså organisationen såväl som för den personal som skall jobba under den nya chefen samt den nya chefen.

Det är för mig lika självklart att cheferna sedan gör sina medarbetare delaktiga och medansvariga i att skapa en god stämning på arbetsplatsen – en god stämning präglad av öppenhet, tolerans, samarbetsvilja samt en vilja att utvecklas tillsammans.

Oftast är ju inte heller detta klimat något som bara kommer av sig själv, utan som jag som chef behöver investera tid, pengar och energi i för att åstadkomma – och detta skall göras tillsammans med min personal.

Det största problemet, som jag ser det, med att chefsutbildningar inte alltid ger önskat resultat i organisationen är att chefernas chefer inte ställer tillräckliga krav samt följer upp hur inhämtade kunskaper omsätts i praktiken. Detta är att inte ta hand om sin investering eller bry sig om……!

Kategorier: chefsutveckling, ledarskapsutbildning, samarbete

Inga kommentarer »

Chefen – en tillgång eller negativ faktor…..

Publicerat 11 februari 2011 av Kent Werner

Nu är det dags för företag och organisationer att på allvar reflektera över vilka förutsättningar de ger nya chefer att bli bra chefer och ledare – alltså att vara en tillgång för organisationen eller inte. Tidningen Dagens Industri skriver om en ny undersökning som Infact utfört och som omfattar 1025 personer. Denna visar att en av fyra personer sagt upp sig på grund av dåligt ledarskap. Intressant är då att de som är mest missnöjda med sina chefer – är chefer själva.

Den bransch eller sektor som haft störst personalomsättning är sjukvårds- och hälsosektorn där 70% bytt jobb de senaste fem åren. Det är i denna sektor man finner de flesta medarbetarna som upplever att cheferna inte håller måttet.

Jag har haft anledning att kommentera detta i tidigare inlägg och kan ånyo konstatera att det inte räcker att rekrytera eller utnämna ambitiösa personer till chefspositioner, man måste också ge dem rätt verktyg, bra coaching och sedan följa upp deras förehavanden på ett adekvat sätt. Detta för att ge dem bästa möjlighet att lyckas i sin chefsroll.

En anledning till missnöje med det utövade ledarskapet är ofta att det upplevs som brist på ledarskap – dvs ”rätt” ledarskap. Vad är då ”rätt” ledarskap? Ja, sanningen är väl att ”det beror på”. Men klart är att om vi vill att våra medarbetare – på alla nivåer – skall växa i yrkesrollen så måste vi ge dem det de behöver, när de behöver det.

För att kunna detta behöver jag själv som chef jobba på min egen utveckling, tydliggöra för mig själv vad jag vill med mitt ledarskap, alltså vilken ledarfilosofi har jag? Vad står jag för? Vad vill jag stå för?  Hur vill jag att mina medarbetare skall uppfatta mig? Vad behöver jag göra mer eller mindre av för att detta skall inträffa?

En stor utmaning för många chefer blir då att sträva efter att växa som människa, utveckla sin kommunikativa förmåga, bli mer flexibla i sitt ledarskap samt släppa taget om prestigen. Något som kan te sig som omöjligt för en del – men som är ett måste om de skall bli den tillgång för organisationen som denna hoppades på vid rekryteringen. Chefens attraktionsförmåga blir förmodligen också viktigare och viktigare i takt med att det är på väg att bli brist på arbetskraft i en del branscher. Detta är på väg att bli en realitet enligt en artikel i dagens upplaga av Dagens Nyheter. En konsekvens av denna brist blir då att företagen måste konkurrera om de attraktiva medarbetarna. En sak kan man då vara helt säker på –  dessa personer kommer inte att välja att arbeta i ett företag eller organisation där chefen eller cheferna inte håller måttet.

Kategorier: chef, chefsutveckling, ledarskap

Inga kommentarer »

Har vi hört det förut?

Publicerat 13 januari 2011 av Kent Werner

Nu inleds rättegångarna i Göteborg mot mot chefer och beslutsfattare av olika slag. De arbetar eller arbetade (några har slutat av olika skäl) inom kommunal förvaltning eller kommunala företag. Det som de har gemensamt är att de är åtalade för mutbrott av olika slag.

Dessa människor har på ett upprörande sätt utnyttjat sin ställning för egen vinnings skull. Detta är är inte unikt på något sätt, vi har hört det förr. Enligt SvD räknar åklagaren med att väcka åtal mot mellan 30-40 personer – personer som blivit fartblinda, lockats av tanken att ingen märker något, andra skor sig också eller bara gjort så här för att de kunnat etc etc

Detta får oerhörda konsekvenser för alla inblandade. Dels för dem som nu står åtalade  eller kommer att åtalas som, om de fälls i domstol, i stort sätt är körda förtroendemässigt – såväl professionellt som socialt. Ett högt pris att betala om än med all rätt. Många kommuninnevånare, vars surt förvärvade och inbetalade skattepengar inte har gått till avsett ändamål, tappar med stor sannolikhet förtroendet för kommunala politiker men även ledning och övriga chefer i kommunala bolag. Kort sagt, dessa personer som inte följt regelverket skadar förtroendet för så många som faktiskt sköter sig och gör ett bra jobb för kommunen. Detta är ledsamt.

Allt detta hade kunnat undvikas om alla som nu är misstänkta för mutbrott, innan det tagit det slutgiltiga beslutet, hade ställt sig de tre grundläggande frågorna – nämligen

Det jag tänker göra nu,

• Är det lagligt? Dvs strider det mot lagen eller mot företagets policies eller riktlinjer?
• Är det skäligt? Dvs är det ekonomiskt försvarbart? Kommer så många som möjligt att vinna på detta? Eller….?
• Tål det syn? Dvs Om detta blir känt, kommer min chef eller mina kollegor att ha fortsatt förtroende för mig? Vad kommer min familj samt släkt och vänner att tycka? Kommer jag själv att vara stolt över mitt beslut eller beteende?

Jag kan ju också fundera över den kontroll och uppföljning som borde varit men som uppenbarligen inte funnits i tillräcklig utsträckning och bara hoppas att rätt lärdomar dras, att chefer och andra med mandat att fatta ekonomiska och andra beslut får utbildning i vad lagar, regler, förordningar och policies innebär – och att dessa följs upp på ett bra sätt……

Jag kan också drista mig att tycka att det nu är hög tid att föra in etik och moral på dagordningen – på såväl företag och organisationer som på skolor. Som jag har sagt tidigare så gäller detta självklart också, i allra högsta grad, oss alla som är föräldrar och i detta också rollmodeller för våra barn.

Kategorier: respekt, trovärdighet

Inga kommentarer »