Skriv in din e-postadress så får du vårt nyhetsbrev om team- och ledarskapsutveckling.
Publicerat 17 november 2011 av Kent Werner
Läste i Svenska Dagbladet häromdagen om småföretagaren Eva Orlander som driver en redovisningsfirma. Hon skulle betala in skatt för några av sina företagskunder och råkade av misstag skriva fel OCR-nummer på en av dessa betalningar. Konsekvensen av detta var att summan sattes in på en annat företags skattekonto. Detta upptäckte hon någon dag senare och kontaktade skatteverket för att rätta till felet. Hon upptäckte då vad många andra redan upptäckt – att från detta ämbetsverk finns ingen förståelse, empati eller ens vilja att underlätta för medborgarna.
Skatteverket vägrade att betala tillbaka pengarna eftersom företaget som fått in pengarna på sitt skattekonto genom Evas misstag hade en skatteskuld. Av denna anledning beslutade någon tjänsteman eller kvinna att skatteverket skulle behålla pengarna. Eva fick låna pengar (ca 150 000:-) för att kunna ersätta den kund vars pengar hamnat på fel konto. Det tog henne tre år och rättsliga processer i tre instanser (som alla gav henne rätt) innan hon fick rättelse – dock ingen ursäkt från skattemyndigheten. Om en privatperson gjort motsvarande hade det säkert rubricerats som brottslig handling.
För trehundraett år sedan, år 1710 fick Lars Andersson Gathe ett fribrev från konungen för att bedriva kaparverksamhet till sjöss.Detta var något som han gjorde så framgångsrikt att han år 1715 blev adlad för sina bedrifter och tog sig namnet Gathenhielm. Det Gathe ägnade sig åt var alltså sjöröveri med statens goda minne och med konungen som beskyddare. Skatteverkets sätt (fribrev) att utöva makt & myndighet i Evas fall är både skamligt och kränkande – och detta dessutom i en tid när företrädare från i stort sett alla riksdagspartier påstår sig vilja underlätta för småföretagarna i landet och värna om människan.
Det som är beklämmande är att det sitter en s k medmänniska (eller snarare en hel flock) och utövar sin tjänst på detta maktfullkomliga sätt och dessutom har chefer som hela vägen uppenbarligen tycker detta är ok. Kanske får vi läsa om extra bonus till dessa präktiga tjänstemän – att bli adlad är ju inte längre möjligt men man vet ju aldrig……
Evas fall är dessvärre inte unikt vilket i allra högsta grad är att beklaga. Detta då det är ytterligare ett bevis på att det som förr kallades sunt förnuft och ansågs vara något eftersträvansvärt, dessvärre kan betraktas som en i allra högsta grad utrotningshotad egenskap. Vid närmare eftertanke ifrågasätter jag starkt om den inte redan tillhör det förgångna på ovan nämnda verk.
Det är sorgligt, mycket sorgligt….så mycket dumhet samlat på samma ställe.
Kategorier: Okategoriserat, respekt
© cluram consulting 2024 | tel 08-768 09 95 | mobil 0705-700 995 | Inlägg (RSS) | Kommentarer (RSS)
Otroligt! Beklämmande, verkligen.