Att leva eller inte leva som man lär……….

Publicerat 5 mars 2010 av Kent Werner

Följer debatten om hushållsnära tjänster och läser olika debattörers syn på detta ämne. Kan dock inte undvika att förvånas över hur svårt det är för våra politiker att verkligen leva som de lär. Detta med att påstå sig stå för något men sedan visa något helt annat i sitt beteende. Detta är inget nytt. Niccolo Machiavelli skrev om detta redan år 1513 i sin bok ”Fursten”. Boken som ger råd om hur man skaffar sig makt – och behåller den. Idag läser vi om det ganska ofta – att medlemmar i den lagstiftande församlingen, företrädare för olika partier (oavsett partifärg) m fl utnyttjar förmåner och system som de uppger sig vara motståndare till och försvarar sig med att ” det är ju inte olagligt”. Nej, det är det inte, men deras trovärdighet får ju ganska många repor i fasaden.

Vi har läst avslöjanden om mygel med lägenheter, fusk med TV-licenser, höga polischefer som utnyttjar de unga flickor de påstår sig försvara och skydda, präster som inte lever upp till det kristna budskapet mm mm mm

Med dessa ”förebilder” kan jag förstå att det kan vara svårt för många att ha tilltro till politiker, företrädare för olika samhällsfunktioner m fl. Det är då lätt att gå vilse i den etiska- moraliska skogen eftersom deras inre kompass inte stämmer överens med hur ”andra” gör. Vi måste börja konfrontera och ställa krav på ansvarstagande från de som är företrädare för samhällsfunktioner, organisationer, företag och inte minst våra politiker.

Ett råd till dessa kan vara att läsa boken Chefens moraliska dilemma av Blanchard & Peale.  I denna bok tar författarna upp tre frågor som alla bör ställa sig när man är i färd att ta ett beslut om handling eller beteende. Dessa tre frågor är:

• Är det lagligt? (dvs strider det mot lagen eller mot företaget/organisationens riktlinjer och policies)
• Är det skäligt? (dvs är det ekonomiskt försvarbart, är kostnaderna – tid, pengar mm rimliga)
• Tål det ”syn”? (dvs vad kommer jag att tycka om mig själv efteråt? Kommer mina väljare, min chef, mina medarbetare, min familj, mina vänner etc att ha fortsatt förtroende för mig om det kommer till deras kännedom? kommer jag att vara stolt över mig själv?)

Dilemmat är att många idag har en trasig inre kompass och därför gör som andra gör och det är här det blir riktigt allvarligt eftersom ”andra” i allra högsta grad inkluderar de som borde veta bättre dvs våra folkvalda, utsedda samt anställda företrädare och tjänstemän.

För att kunna veta vilken väg som är den ”rätta” för var och en är det viktigt att reflektera men också samtala om etik, moral och inte minst ansvar. Detta för att öka medvetenheten om vars och ens rätt att själva göra egna val men också att denna rätt innebär ett  personligt ansvarstagande för konsekvenserna av dessa egna val. Att vara klar över sina värderingar gör också att man har klart för sig vart den inre kompassen pekar. Detta kan underlätta beslutsfattning avseende förhållningssätt och beteende samt kan ge en ökad stabilitet som också kommer att synas utåt.

Människor som lever som de lär uppfattas ofta som tydliga och med integritet. Genom detta förhållningssätt blir de mer trovärdiga och ökar därigenom sina möjligheter att påverka andra.

Kategorier: chef, respekt, trovärdighet

Detta inlägg publicerades 5 mars 2010 klockan 13:55. Du kan följa svar via RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.